Jo då, jag håller minsann min planering

Eller i alla fall på sätt och vis. Även om jag inte följt mitt träningsschema, följde jag i alla fall det joggingmål som var satt till i dag.

Min PT hade bestämt att jag skulle jogga (inte jogga och gå) 7 km i dag. Eftersom det gick bort en vecka av feber och halsont var jag ytterst tveksam till att det skulle funka, men gårdagens 6 km kändes så pass bra att jag ändå insåg att målet var inom räckhåll.

Direkt efter jobbet for jag till Actic, bytte om och klev upp på bandet. 500 meters promenad för att värma upp, nollställa bandet och så ... Just Do It.

Nu är det ju på gränsen till tortyr att stå på bandet och nöta. Man springer och springer och springer och kommer INGENSTANS! Men med nio minusgrader utomhus kändes det ändå vettigare att jogga inomhus. Tråkigare - men vettigare.

Precis som i går kändes de första 700 m något längre än ett tuffare maraton, men sen gick benen mer av sig själv, liksom. Jag poppade musik, tittade lite på folk - och joggade... och joggade... och joggade....

Den sista kilometern lekte jag lite med farten för att inte fullständig dö av leda. Vid 7 km hade jag egentligen ork nog att fortsätta, men då hade jag redan lovat kroppen att få sluta - och dessutom gick min parkeringstid ut - så då klev jag av, drack vatten och for hem.

Efter en vecka på nya jobbet ska jag nu slänga mig i soffan, vara allmänt lat och ledig, känna att det är fredag. (fast jag inte tagit nån fredagslur)