Ordning på torpet!

Med knappt 50 dagar kvar till Göteborgsvarvet börjar jag få en släng av noja. Vad är det jag har gett mig in på?!? Hur dum kan man bli?!?

Nu är det liksom bara att göra nån form av damage control. Rädda det som räddas kan, liksom.

Från och med måndag blir det hårdkörning vilket innebär en jäkla massa träning och inget godis eller andra sötsaker. 

Maten ska skötas, så mycket som möjligt i alla fall. De enda undantag jag ska göra vad gäller att äta vettigt är de hotellfrukostar som kommer att erbjudas under de två hotellhelger som är inplanerade. Å andra sidan har de gym på det hotell som vi ska bo på till helgen så träningskläderna får följa med.

Om jag klarar det (nä, inte OM - NÄR jag klarar det) så ska jag köpa den där GPS-klockan jag vill ha, alldeles lagom till Göteborgsvarvet.

7 veckor, knappt, det är inte mycket - det fixar jag! 

Nästan fredag, liksom

En fördel med att jobba på schema är att man kan få lediga dagar så där mitt i veckan. Jag slutade kl 13 i dag och är nu ledig till lördag morgon. Helt perfekt.

Jag inledde min lilla långledighet på bästa tänkbara sätt - genom att jogga.

8 km på löpband är kanske inte kul, direkt, men det är skönt. Dessutom har jag fortfarande svårt att få till joggingen utomhus, så det blir liksom svettigare och bättre på löpbandet.

Jag började direkt på 8,5 (varför tveka, liksom) och malde på. Efter 30 min höjde jag till 8,6. En skillnad så liten att den inte känns, ju. Till en början. Efter 35 min höjde jag till 8,7 och sen 8,8 vid 40 min. Vid 45 min klickade jag upp till 8,9 men då började jag ta slut. Jag fick vika mig och klicka ner till 8,5 ett par minuter (men häftigt ändå att jag ansåg 8,5 vara vilo-tempo) men sen spurtade jag in i mål.

Jag gick i mål på 55,20 min och jag tog verkligen ut mig för de sista 300 m mådde jag riktigt illa. Hade det varit ytterligare 200 m hade jag nog kräkts lite, så nära var det. Härligt! För det betyder att jag faktiskt kan ta ut mig fast det är jobbigt, jag viker mig inte för latmasken varje gång.

Väl hemma firade vi en lätt försenad våffeldag (eftersom jag jobbade i går) och nu sitter jag här i soffan,  så där skönt slut, och vet att jag är ledig i 3 (tre!) dagar.

Livskvalitet!

Solen tittade fram!

Okej, det är inte i snöväder som det är trevligast att ge sig ut och jogga. Då är det snarare så att kroppen signalerar "vad håller du på med, gå in och lägg dig i soffan" istället. Men men, det gäller bara att visa vem som bestämmer :-)

Jag tog dock en kort runda i dag, drygt 4 km. Det var halt och det var kallt, men solen tittade fram så jag kände ändå att det var skönt. Dessutom är det extra skönt att komma hem när man liksom känt motstånd att ge sig ut. Man kan känna sig lite stolt över att man vunnit över både latmasken och vädret, på nåt vis.

Men en ännu bättre bonus är ju att jag nu har joggat ihop så pass många kilometer att det var dags att putta över lite pengar till Cancerfonden igen. Nu är vi drygt halvvägs till nästa tusenlapp.

BRA JOBBAT!!    

VAR ÄR VÅREN??!?

Det är inte kul att vakna och dra upp persiennen och se att det virvlar ner snö. Det är trots allt slutet av mars och hela kroppen skriker efter vårsol och värme.

Nu är ju vädret värdelöst att gnälla på så det är bara att gilla läget - eller i alla fall stå ut.

Jag jobbar kväll/natt så jag har ledig förmiddag och den ska ägnas åt en runda med joggingskorna. Känns ju så där lockande när snön yr men jag har ingen bil i dag så nåt löpband på gymmet är inte aktuellt. Alltså får det bli utomhus, och helst bland hus där det är lite mer vindstilla.

För att ladda upp inför rundan åt jag en underbart god frukost: en smoothie och ett par mackor. Vi har en perfekt smoothie-mixer, den är nästan för bra för det är så lätt att göra en smoothie i den så det finns en stor risk för överätning. *L*

2 dl yoghurt, frusna bär, lite proteinpulver och psylliumfrön. Kan det bli enklare?

Ledig måndag - eller nåt...

Efter en helg som bestått av 26 timmars arbete ser jag nu fram emot en ledig måndag.

Eller, ledig och ledig... jag ska upp tidigt för att hinna med ett träningspass som jag nu sett fram emot i flera dagar. Jag ska nämligen testa en sak som jag inte testat förr - ett slags distanspass.

Jag ska ut och jogga/promenera i 2 timmar. Jag brukar inte planera tiden utan distansen, men i morgon är det tiden som gäller.

Sen är det bara hem och duscha, åka ner på Viktväktarna, hem och äta lunch, tvätta...

Ledig var det, ja...

Det är väl attan vad det smälter långsamt...

http://www.skovde.se/_Start/Webbkamera/Billingens-fritidsomrade/

En sjua med en motvillig kropp

I morse klev jag upp tidigt trots att jag har ledig dag. Redan vid 8 hade jag petat i mig frukosten. En ledig dag.... oj oj oj.

Väl på Actic klev jag upp på bandet och kände ganska snart att kroppen inte alls ville motionera i dag. Jag valde att inte lyssna på det örat, utan höll mitt tempo (8,5) och lät benen gå. Men OJ så tungt det kändes. Vid 3 km var det väldigt nära att jag fick börja gå en bit, det var som om benen var fyllda med cement. Jag höll ut och vid 3,5 höjde jag farten lite och gjorde en ganska lång spurt upp till 5 km. Då var det så det ven i öronen, kan jag säga. 500 meters promenad och sen på´t igen bara.

7 km klarade jag av, men de sista 300 m var det definitivt bara på vilja, då skrek kroppen att den ville lägga sig ner och bara dö.

Att jag nu, några timmar senare, sitter här och mår illa, känner mig hängig och illamående beror - absolut och helt klart - på att jag tog ut mig på löpbandet. Det har inget att göra med att det går maginfluensa på jobbet.

Hallå, var är våren?

När man ser detta känns det låååångt tills det är möjligt (i alla fall trevligt) att springa på Billingen igen.

Nu är latmasken lite irriterad

Jag började dagen med en sväng på löpbandet. Helt otroligt, jag valde att gå upp 2 timmar tidigare än jag egentligen behövde för att hinna träna. Jag blir faktiskt imponerad själv.

5 km i ett helt okej tempo. De första 4 km körde jag i 8,5, sen höjde jag så de sista 200 m var det nästan tunnelseende. Härligt! Sen satt det fint med frukost, kan jag säga.

Efter frukosten åkte jag till jobbet för några timmars möte, innan jag for hem och petade i mig lite ätbart. En timme hemma hann jag med, sen var det dags att byta om och åka tillbaka till gymmet för ett pass med PT-Bella.

Min kära PT hade utformat ett program som såg ganska snällt ut, bara 3 block. Jo tjena!

Första blocket innehöll utfall på stepbräda, benböj med balansboll, armhävningar i trx (shit, det där trx är inte att leka med!) och hopprep i 30 sekunder. Detta kördes 3 gånger.

Block 2 innehöll lårcurl med balansboll, upphopp på stepbräda, cirkla med hantlar och planklöpning i trx (där var den där jäkla trx igen!). Även detta block kördes 3 gånger.

Sista blocket innehöll hantellyft sida/framåt, rotatorcuff och roddrag + sidolyft mot låda.

Jag räknar kallt med att mina axlar kommer att protestera i morgon, men det är smällar man får ta för i dag har latmasken inte haft det så lätt.

En snabbis innan jobbet

Trots att det inte blev som jag hade tänkt mig, en längre runda i solskenet, blev det i alla fall en runda. Jag tycker nog att det är bättre med en kort runda än ingen alls, om du förstår hur jag menar. *L*

Alltså tog jag på mig mina snygga skor och drog i väg. Benen kändes lätta och vägen jag valde var rätt snäll, så jag höll ett bra tempo. De första 2,5 km låg jag på 7 min/km i snitt. Sen kom jag till en seg motlut med en rejäl motvind, och då kurkade liksom motorn en aning... Men det var ändå en väldig skillnad mot i går, då lungor och luftrör pep som på en gammal, ostämd kyrkorgel.

Men jag skuttade (hm, nå ja..) runt i 4 km och snittfarten blev 7.15 min/km. Det tål ju att jämföras med gårdagens runda, där jag snittade på 7.39.

Det är tur man är flexibel

Jag har haft sovande jour i natt, och det är ju en sanning med viss modifikation för sover så mycket jag gör jag inte. Varenda litet knäpp i huset får mig att vakna till, så när jag går av är det rätt skönt att åka hem och bara vara.

På dagens to-do-lista stod: vila, äta, jogga, handla, tvätta, se på tv, sova kl 21.30...

Jag hann till äta, sen ändrades planerna. De ringde från jobbet. Tre av mina åtta kollegor är hemma så det är klar brist på folk.

Shit happens, och jag har ett fantastiskt bra jobb, så jag tar min joggingrunda, duschar och åker sen och jobbar fram till 22.

Soligt värre

Det blev en utomhusrunda i alla fall - solen sken ju så lockande. Men, det var några minusgrader och min astma är inte helt kompatibel med minusgrader så jag lät som en dåligt stämd blåsbälg på slutet. Men vad gör det? Jag joggade 7,5 km och det var skönt att känna att benen var pigga även om lungorna inte var med på noterna.

Efterlysning!

I morse när jag klev upp var det 11 (!) jäkla minusgrader ute. På allvar - elva! Nu börjar det bli löjligt, jag vill ha vår och värme. Var är den??

Snabbt bestämde jag mig för att göra om den planerade utomhusrundan till en inomhusnötning på löpband. (Det ändrade jag dock igen efter en timme då solen skiner från en klarblå himmel och det nu är nollgradigt.)

Men först var jag i väg och tog ett blodsocker. Eftersom jag har legat i riskzonen för diabetes, med ett fastesocker på 6,4 (det ska ligga under 6 för att vara normalt, men över 7 för att klassas som diabetes) så går jag på koll emellanåt genom en diabetesstudie som de har här i Skövde. Sedan jag gick med i studien har jag sänkt mitt fastesocker till 5,6 genom regelbunden motion.

I morse var det däremot en aning högre, 5,8. Fortfarande under den där heliga sexan, men ändå högre än det varit. Jag tror inte att 0,2 är någon större förändring, men ändå. Det stör mig, det gör det.

En shoppinghelg i Göteborg

Helgen tillbringade jag i Göteborg. Jag älskar att bo på hotell, och Gothia Tower är definitivt inget undantag. Deras frukostbuffé är absolut en av de bästa jag nånsin ätit. De har en fruktsallad som är kriminellt god.

Förutom att äta så shoppade vi - massor!

KappAhl såg ut som en minnesbild från 80-talet, helt fylld med pastelliga kläder. Så underbart, så vårigt, så glatt. Givetvis handlade jag där. Ett linne, en tröja och ett par byxor. Min garderob är i princip svart/grå med lite inslag av beige så gissa om nyinköpen kommer att lysa upp.

Nu kan man ju inte bara köpa kläder till att jobba i eller glida runt på stan i. Även träningskläder behövs (eller, ja.. behövs och behövs... men det är kul att köpa).

På Intersport hittade jag en träningströja som jag tittat på flera gånger, men varit för snål för att köpa tidigare. Nu var den på rea, och 199 kr var liksom oemotståndligt bra pris - så nu är det min. Titta så vackert bollnäs-orange-och-blå den är :-)

Men det absolut bästa jag köpte var nog ändå de här underbart snygga - och sköna - joggingskorna. De är dämpade så det känns som att gå på luft. De sitter som om de är gjorda för just mina fötter.

De här ska få mig att nå mitt nya mål, att jogga minst 25 km i veckan,

Nästan som julafton...

I helgen gick jag loss på en av mina favoritsidor på nätet - Sportamore.se. Där finns hur mycket som helst, nästan lite för mycket, för det tar en evig tid att klicka sig igenom allt. Dessutom finns det en risk att det blir dyrt, för oj så mycket jag vill köpa. Men det är det värt - LÄTT! Att de sedan har en leveranstid på bara en dag eller två höjer ju betyget ännu mer.

Röhnisch är nog mitt favoritmärke vad gäller tights. De har en modell som liksom håller allt på plats. För oss med en aning fyllning runt lår och rumpa är det skönt med ett par stadiga brallor när vi joggar, och deras serie Shape är helt fantastisk. Dessutom är de rätt höga i midjan så även magen hålls på plats.

Nu är det ju väldigt inne med kompressionskläder och givetvis vill jag prova även det, så jag klickade hem ett par såna tights också. Jag har inte testat att jogga i dem än, men när man väl ålat sig i byxorna var de väldigt sköna att ha på sig i alla fall. De känns väldigt tighta och tunna, men det är säkert en vanesak. Jag vet att jag kände mig naken i tights också i början, men nu älskar jag att jogga i såna (man får väl unna sin omgivning lite underhållning, för sexigt är det inte).

En ny tröja köpte jag också. Det är inte en vanlig funktionströja utan det är - och håll i er nu, för nu blir det tjusigt - Heatgear med överlägsen fukttransport.


Dessutom slängde jag med ett par kortbyxor. Inte nog med att de är sköna, kolla in vilket himla bra namn de har!

Än finns det hopp :-)

Eftersom jag varit ledig i dag planerade jag in ett tidigt pass på Actic. Jag lämnade bilen för lite justeringar och gick till gymmet, en uppvärmningspromenad på 4 km.

Väl på gymmet klev jag upp på bandet och (utan att ha lärt mig ett dugg, liksom) klickade jag upp farten till 8,3 direkt. Att jag sedan höjde till 8, 4 och sen till 8,5 visar väl på hur svårlärd jag är...

Men i dag svarade kroppen bra, trots att jag redan hade 4 km i benen, så jag matade på. Efter 3 km blev jag kissnödig vilket ju knappast ingick i min plan, men jag fortsatte. Löpbandet går max 60 min, sen måste man starta om det (fånigt värre, men jag har inte lyckats hitta nån ta-bort-knapp för det) men eftersom jag har ca 57 min till 8 km är det lagom att nolla bandet där. Då passade jag på att ta en liten kisspaus också, för att kunna fortsätta.

Jag hoppades på en mil sammanlagt, men kände samtidigt att benen, framför allt höfterna, var lite möra efter promenaden. Jag drog i gång bandet på 8,3 och körde på... jag kan ju säga att det inte var riktigt lika lätt att komma in i rytmen efter pausen. 4 km promenad och 8 km jogg kändes liksom.

Men - Just Do IT, liksom. 5 km till ville jag gärna klara. Det skulle betyda 13 km och det har jag bara fixat en enda gång i hela mitt liv.

Däremot fegade jag lite och vågade inte höja för mycket. Jag höll 8,5, med en förhoppning om att kunna höja lite den sista kilometern för att klara en femma under 35 minuter. (ja, jag vet att jag inte är någon sprint *L*) När jag hade en kilometer kvar höjde jag en aning, men oj så slut jag var.

34,27 tog sista femman och sammanlagt fixade jag 13 km på 91 minuter - det är jag grymt nöjd med!

Ett besök på Viktväktarna visade att motionen ger resultat. -2,3 kg på 2 veckor och sammanlagd viktminskning på 5,6 kg på 4 veckor - och det utan att jag egentligen slår knut på mig själv.

En macka på stan för att ladda med ny energi och sedan 4 km promenad för att hämta bilen igen.

Behöver jag säga att mina ben inte vill göra så mycket mer i dag...?  *L*

Ja men visst, jag höjer lite...

Eftersom jag klarade 12 km nästan utan problem häromdagen tyckte jag väl att dagens kamp på löpbandet skulle gå minst lika bra... och det gjorde den...Till en början, i alla fall...

Jag började givetvis med att gå 500 m för att bli lite varm, sen laddade jag på i 8,2 (min nya standardfart). Efter ett par km tyckte jag att det gick så himla bra, så då höjde jag till 8,4. Bra jobbat, Carina!

Bara för att jag - EN GÅNG - klarat att jogga över milen innebär det liksom inte att jag är redo för vad som helst. Jag tog slut, helt enkelt.

Egentligen orkade jag fasen inte mer än 5,5 km men jag bara vägrade ge mig innan 8 km.

Den sista biten gick jag bara på ren vrånghet, och det var nog mer tur än skicklighet att jag inte ramlade, men i mål kom jag - och det på nytt PB (57 min).

Dessutom har jag i dag satt in 2 nya hundralappar till Cancerfonden, vilket känns himla bra!

Vilken lat vecka

Denna vecka har jag inte motionerat alls. Det kan visserligen bero på att jag arbeta drygt 45 timmar på 4 dagar. Det har liksom inte blivit tid för så mycket annat.

Men, i dag är det ändring på det. Jag har sovit som en klubbad i natt och nu har jag liksom inget att skylla på, nu är det bara att ta på sig träningskläder och bege sig ner till Actic för en dust med löpbandet.

Även om det, just nu, känns rätt motigt ser jag fram emot såväl svettandet som känslan efteråt.