Hoppsan, vad tiden går...

Nu är januari slut alldeles väldigt snart. Jag tycker inte det är längesen det var jul. Det är helt underbart att det faktiskt är LJUST ute emellanåt, det märks verkligen att vi går mot vår.

I dag var det ju tänkt att jag skulle fixa att jogga milen, och jag ska försöka. Nu stupade min planering en aning dels pga att jag tog en mega-super-lat helg, dels pga att träningen liksom blev utelåst i söndags. Dessutom lämnade jag blod i tisdags och alltså missade jag min träningen då också.

Men jag åker ner på Actic och ställer mig på bandet. Där är det fler som ser, så där är det inte riktigt lika lätt maska. Om det inte går så gör jag ett nytt försök i morgon, och på måndag - för jag ger mig inte, JAG SKA FIXA DET!

Oj oj oj, vad det går fort nu...

Det här gör mig en aning nervös....

Invigda...

Så, äntligen har jag invigt mina Icebugs. De var inte alls dumma att jogga i, men visst är det jobbigare att  jogga med isdubbar. Det blir ett helt annat motstånd, liksom.

-10°C och strålande sol, helt okej väder alltså. Skulle man kunna tro. Tyvärr klädde jag mig nog lite för varmt, men det  var egentligen inget problem. All jäkla kalluft däremot... Det är bara att inse att mina luftrör och lungor inte är skapta för detta arktiska klimat. Nu piper det lite gulligt när jag andas, och jag är inte säker på att det är riktigt bra.

Med andra ord lyckades jag inte alls nå upp till dagens planering på jogga, 8 km och det stör mig. Kroppen kändes liksom pigg innan jag gav mig ut, och då är det så surt när det inte blir så bra som man tänkt sig. En del av mig är nästan sugen på att vila nån timme och sen åka ner till Actic och köra löpband, men samtidigt inser jag att det nog är lite väl mycket med 2 joggingpass på en dag. Straffkommendering är knappast en bra idé, skulle jag tro.

Däremot får det bli löpbandet på söndag, när jag ju ska klara 9 (NIO!?!) km, om inte vädret slår om fullständigt.

AJ AJ AJ AJ AJ

Kära nån!! Jag har banne mig ont överallt *känner efter* eller, nä, kanske inte i ögonbrynen men det är väl antagligen bara en miss i planeringen av min PT.

I dag stod det jogging, 7 km på mitt schema, men det var liksom omöjligt. Jag stapplade upp för trappan till gymmet, släpade mig fram till löpbandet och klev upp.  Jag gick 500 m för att försöka bli lite varm, men redan där kände jag att benen var mer som gamla telefonstolpar än som ben. Möjligen var det fyllda med cement, men tunga, stumma och eländiga var de i alla fall.

Jag joggade 2 km, sen var det liksom stopp. Jag fick gå 500 m och sen jogga 500 m. sen gick jag 500 m igen, innan jag joggade 500 m osv upp till 5 km. De sista 500 m körde jag skiten ur mig, sen klev jag av och for hem. Så där jättenöjd kände jag mig inte, men jag genomförde i alla fall ett pass om än ett kasst. Det är ju bättre än att hoppa över ett..... typ....

Men nu hoppas jag att denna träningsvärk försvinner snabbt som katten, för på torsdag är det dags att jogga igen - då hela 8 km! *gulp*

Målet med min träning

Givetvis är det främsta målet med min träning att jag vill få en bättre hälsa, att gå ner i vikt, att orka mer.

Men ett mer mätbart mål är ju att jag siktar på att genomföra Göteborgsvarvet den 18/5. Ett mål som antagligen är rena vansinnet, med tanke på att väger på tok för mycket och att jag aldrig har sprungit längre än 13 km tidigare.

Å andra sidan, om man inte testar kan man inte heller lyckas.

Nu har jag förmånen att ha en dotter som är utbildad PT, och hon har nu gett sig den på att få mig i så bra skick som möjligt innan Varvet. Alltså får jag en tränings-veckoplanering av henne och den är det liksom bara att följa.

För att lyckas med detta försöker jag äta så nyttigt som möjligt, och godis är bara okej en gång i månaden. Ett sätt att stå emot frestelser (ni vet när man stannar till på Ica på väg hem från jobbet, man ska bara handla mjölk, men oj råkade jag köpa choklad också) är att se till att ha ett vettigt alternativ. I mitt fall är det en proteinbar. Den dämpar både hunger och sug. Det finns många goda, men godast är nog SWEBAR. De är inte lika söta som många andra kan vara.

En annan sporre för mig är att jag bestämt mig för att skänka 2,50 kr till Cancerfonden för varje kilometer jag joggar.

Givetvis har jag också satt upp mål och lovat mig själv belöningar. Till exempel ska jag köpa en Barbapapa för varje kilometer jag lyckas öka min joggingsträcka.

En timme styrka...

Efter jobbet for jag direkt till Actic. På min planering stod det styrketräning, 1 timme i dag. Eftersom jag haft en intensiv vecka känns mitt huvud mest som bomull, så jag tänkte liksom byta ut styrkan mot en timme på TreadClimber istället. Bara plutta i musik i öronen och ställa mig där och nöta, du vet.

Ha! GLÖM!

Redan efter 5:30 min kom Bella fram, slängde ett öga på klockan och sa att jag kunde värma upp några minuter till medan hon plockade fram det vi skulle använda.

På programmet stod först ett block med: benböj med axelpress, ryggdrag med TRX och plankan löpande. Detta upprepade jag 3 gånger och redan där var jag svettig så det blev en liten vattenskada på golvet. (nä, nu överdrev jag kanske en aning, men inte mycket)

Nästa block bestod av: utfall framåt och bakåt, hopp över låda, armhävningar samt sidoplanka med rotatorkuff. Även detta körde jag 3 gånger.

Det tredje blocket innehöll: plankan , situps på balansboll, rygglyft på balansboll och dips på en hög jäkla låda. Åter var det 3 gånger, åter droppade svetten fint.

Sen avslutade vi med den maskin som jag fruktar mest på hela gymmet - stakmaskinen från helvetet! Intervaller, 30 sek stakning, 30 sek vila.... ÅTTA (!) gånger.

Med darrande armar och lätt skakiga ben stapplade jag sedan ut från gymmet och ner till bilen.

Men - jag genomförde det, och som vanligt är det ju ruggigt skönt efteråt, så visst är det värt varenda svettdroppe (alla 3 litrar, typ).

Nattjobb... lite ovant, så där....

I natt har jag gjort min första jobbnatt. Det var helt okej, men det blev inte mycket sova. Väl hemma tog jag en dusch, i hopp om att vakna till, men jag fick erkänna mig besegrad och ta en tupplur istället.

Ett par timmar senare hade dimman i huvudet lättat och nu känner jag mig reda att skriva en inköpslista och sedan åka och handla.

Under eftermiddagen hoppas jag på en joggingrunda, dels för att få röra på mig, dels för att få i mig lite luft. Det lär knappast bli ett maraton, inte ens ett nytt årsbästa, men några kilometer borde jag kunna skrapa ihop.

Jo då, jag håller minsann min planering

Eller i alla fall på sätt och vis. Även om jag inte följt mitt träningsschema, följde jag i alla fall det joggingmål som var satt till i dag.

Min PT hade bestämt att jag skulle jogga (inte jogga och gå) 7 km i dag. Eftersom det gick bort en vecka av feber och halsont var jag ytterst tveksam till att det skulle funka, men gårdagens 6 km kändes så pass bra att jag ändå insåg att målet var inom räckhåll.

Direkt efter jobbet for jag till Actic, bytte om och klev upp på bandet. 500 meters promenad för att värma upp, nollställa bandet och så ... Just Do It.

Nu är det ju på gränsen till tortyr att stå på bandet och nöta. Man springer och springer och springer och kommer INGENSTANS! Men med nio minusgrader utomhus kändes det ändå vettigare att jogga inomhus. Tråkigare - men vettigare.

Precis som i går kändes de första 700 m något längre än ett tuffare maraton, men sen gick benen mer av sig själv, liksom. Jag poppade musik, tittade lite på folk - och joggade... och joggade... och joggade....

Den sista kilometern lekte jag lite med farten för att inte fullständig dö av leda. Vid 7 km hade jag egentligen ork nog att fortsätta, men då hade jag redan lovat kroppen att få sluta - och dessutom gick min parkeringstid ut - så då klev jag av, drack vatten och for hem.

Efter en vecka på nya jobbet ska jag nu slänga mig i soffan, vara allmänt lat och ledig, känna att det är fredag. (fast jag inte tagit nån fredagslur)

Ah, vad jag är bra!

Jag tog med mig träningsväskan till jobbet i dag för att kunna åka direkt till Actic och nöta löpband efter jobbet.

Med tanke på att jag varit sjuk hade jag inga hög förväntningar på min dagsform, men hade siktat på att köra 5 km (jogga och gå).

Jag började med att gå 500 m som uppvärmning, sen nollade jag bandet och körde i gång. Efter ca 700 m tänkte jag att jag skulle vara glad om jag fixade att jogga 1 km, men jag nötte på, och nötte på, och nötte på.

Vid 2 km kändes det riktigt okej, och vid 3 km tänkte jag att "jag kör vidare till 4 km sen börjar jag leka med hastigheten". Men vid 4 km tyckte jag att det var bättre att nöta på till 5 km och sen höja vid varje 100 m upp till 5,5 km.

Men allvarligt, man kan väl inte stanna vid 5,5 km.... alltså körde jag till 6 km - och det bara jogg!

Svettig, trött och vansinnigt klev jag av bandet, åkte hem och tog en välförtjänt dusch.

I morgon blir det ett nytt besök på Actic, för att fira att det är fredag, liksom.

Det är tur att kunskap är lätt att bära

Annars hade jag nog gått upp 4-5 kg bara i dag.

Vi har suttit i introduktion hela dagen, bara tankats fulla med information om vårt nya jobb. Jag är - åter igen - så lyckligt lottad att jag har super-trevliga kollegor. Vi träffades allihop för första gången i dag och har haft en kul men intensiv dag ihop. Jag ser verkligen fram emot att få jobba på detta gruppboende, jag är helt övertygad om att det kommer att bli gräsligt intressant och roligt.

Vad gäller min - inte fullt så trevliga - förkylning så är det definitivt på tillbakagång och nu är det bara lite snuva kvar. Jag har redan packat min väska, och räknar med att stanna på Actic på väg hem i morgon och köra en sväng på löpbandet. En veckas vila får räcka, tycker jag! *L*

I krig och kärlek sägs allt vara tillåtet, och eftersom jag förklarat krig mot Sockertrollet har han svarat med, vad jag tycker, osjysta knep. Han har nämligen smygit sig på mig när jag är försvagad av trötthet och förkylning. Hallå, hur fegt är inte det...? Just nu river och sliter han in mig fullständigt, och jag skulle kunna betala ett ganska högt pris för en chokladkaka. Men - jag ska inte ha någon chokladkaka, jag ska minsann visa den fulingen vem som är starkast!

Det tickar in...

Åh, jag blir så glad när jag ser att det tickar in pengar till Cancerfonden.

Snart är målet på 1000 kr nått, men tänk jag tror att det är helt okej om vi överskrider det. *L*

Huvudet fullt, liksom

I dag började jag mitt nya jobb. Huvudet håller på att explodera av alla nya intryck och alla nya tankar, med på ett sånt där positivt sätt.

Som om inte det vore nog med all positiv energi jag laddat på jobbet i dag så känns även halsen mycket bättre i dag. Jag ska inte påstå att det halsonda är helt borta, men det är så pass lite att jag nog inte lagt märke till det om jag inte känt efter. Jag skulle kunna jogga i dag, men inser att det är smartare att vänta nån dag extra för att minimera risken för att det kommer tillbaka med vändande post.

Jag ska vara klok nog att inte jogga i morgon heller, men på torsdag, då jäklar....

Åh, vill ha....

Eftersom det är så himla synd om mig nu när jag inte kan träna, så har jag suttit och dreglat över bra-att-ha-sport-saker  i dag. Jag erkänner, utan omsvep, att jag är en prylnörd - och gissa om jag vill ha en sån här:

Summering av vecka 2

Hm, det började ju bra med motionen förra veckan. Jag lyckades jogga hela femman redan på tisdagen, och tog sedan en till femma på onsdagen. Men sen sket det sig, kan man säga.

Vaknade på fredagen med feber och en hals som sprängvärkte. Lördagen tillbringade jag i sängen, helt knockad av feber. Söndagen var jag i och för sig på benen men långt ifrån pigg. Med andra ord fattas det en hel del träning från förra veckan.

Denna vecka inleder jag med en hals som fortfarande gör så jäkla ont att jag helt bara peta i mig smoothie och glass. Det sägs ju att man inte ska träna när man har ont i halsen så jag får väl vara klok och avstå några dagar till, så det här får gå över. Febern är borta, och jag är liksom inte förkyld i övrigt, så bara halsen slutar fjanta sig så är jag på G igen.

Däremot har det gått bra att äta vettigt och att undvika godis. Detta syns på vågen, vilket ju också ger påfyllning av motivationen.

Jag hoppas, hoppas, hoppas kunna träna igen senast fredag, för då ska jag ju klara 7 km enligt planeringen.... *ser lätt orolig ut*

Men ååhh...

Hur dåligt kan man planera? När den polska snuvan gav sig hann jag inte med mer än ett par-tre pass så kommer nästa käftsmäll - hög feber och så där vansinnigt ont i halsen att jag knappt kan svälja.

I går satt jag i soffan med stans frossa och närmare 40° i temp. Då är man inte kaxig alls. I morse vaknade jag med bara 38,8° så jag kanske hinner med mina inplanerade 5 km på löpbandet innan kvällen.  *not*

Det värsta är ändå att jag börjar mitt nya jobb på tisdag. Jag, som inte har en sjukdag på flera år, har alls ingen lust att börja nya jobbet med att stanna hemma. Då kör jag den typiskt kvinnliga lösning "ipren+allmän vrånghet (läs dumhet)+det går nog över".

En ny femma...

En gång är ingen gång, två gånger är en vana... brukar man ju säga... Alltså är det en vana för mig att klara 5 km nu. Härligt!

I dag joggade jag en annan runda än i går, dessutom hade jag inte min PT med mig - ändå lyckades jag jogga hela (nästan, jag fick stanna till vid en väg, vänta på en bil och hitta andningen men bli överkörd har jag ingen lust med, faktiskt).

Rundan i dag (som inte är en runda utan en sträcka, men i alla fall) gick uppför ett par backar som var värre än jag trott, men vid den första så lovade jag mig själv att jag skulle få stanna och vila på toppen bara jag joggade uppför hela. När man väl når krönet är det nerför igen, och stanna i en nedförsbacke gör man ju inte... alltså fortsatte jag. Nästa backe kommer ganska tätt inpå och den är lite kortare men betydligt brantare. En riktigt sugig backe, i alla fall för såna otränade typer som mig. Men, jag bet ihop och joggade på. Fort gick det inte, det vore en lögn att påstå det, men jag joggade i alla fall ända upp.

Efter den backen kommer ett slätt parti och sen kommer en nedförsbacke igen som avslutas med en liten knick uppför, inte lång men ganska brant och där tappade jag fullständigt andningsrytmen, började nästan hyperventilera. Där ska man dessutom korsa en väg så jag valde att stanna till, släppa förbi en bil och sen jogga vidare.

Väl hemma visade klockan på 5,01 km och det på nästan 3 min kortare tid än i går - BRA JOBBAT, CARINA!

Yes, en hel femma!

Jag är fullt medveten om att 5 km inte direkt är nåt man kommer i tidningen för, men just nu känner jag mig jättenöjd över det i alla fall för det är en halv evighet sen jag fixade att jogga en hel femma senast.

Enligt planeringen hade jag jogga (med tillstånd att gå vid behov) 5 km i dag, men se på f*n... jag tog med mig Bella på rundan och hejsan-hoppsan, så klarade jag av att jogga hela femman.

Nu är det ju inte bara motionen jag styrt upp de senaste dagarna, även det jag stoppar i munnen har jag ju betydligt bättre koll på.

Jag är helt godis/sötsaksfri sedan i torsdags och jag måste tyvärr erkänna att det inte har varit någon större strid mot Sockertrollet. Visst har han gjort sig påmind nån liten sväng, men alls inte så där vansinnigt som jag befarade med tanke på sockerintaget under december.

Nu ska jag ta min trötta (och träningsvärkiga) kropp och slå mig ner i soffan ett par timmar, sen blir det sängen. Jag är SÅ löjligt trött, så i kväll blir det inget nattsudd, minsann.

Jag gruvar mig redan

Redan nu är jag fullt medveten om att jag kommer att ha stans träningsvärk i morgon. Det här med att vara rädd om sin mamma, vara lite snäll och låta henne vila mellan övningarna på gymmet - det har Bella helt missat. Hon körde med mig så jag trodde armarna skulle lossna på mig i dag.

En timmes styrketräning där jag inledde med 1 km jogging på löpbandet, och det visade sig senare vara den lättaste delen av passet, trots att hon minsann var där och fipplade på höja-farten-knappen flera gånger (jag såg nog).

Efter det var det dags att köra på. En maskin som nötte baksida lår (jäklar, vad den tog) följdes av en vända bort till balansbollarna där det blev nån rumplyft som fortsatte plåga mina stackars lår.

Sen körde hon det där tabata-grejset som jag gruvat mig för. Hopp över en step-bräda i 20 sek, vila 10 sek, hoppa 20 sek, vila 10 sek osv - ÅTTA (!) omgångar. De sista skutten var inte särskilt graciösa (fast det var inte de första heller, men betydligt mer graciösa).

Innan jag hämtat andan var det dags för en annan oskuld - TRX. Jag har aldrig testat dem förr, men de var jobbiga på ett sånt där skönt sätt, i alla fall den första omgången med ryggdrag. Den andra var bara jobbig.

Ryggdragen mixades med hopprep (ingen vila där heller, alltså) och kära nån, jag har liksom inte hoppat hopprep sen sent 70-tal, eller möjligen tidigt 80-tal så det var ju en upplevelse. I alla fall för dem som tittade på.

Sen var det dags för plankan, och den tortyr-vningen behöver väl inte kommenteras...

Lite flyes med hantlar mixades med dips i såna där tabata-intervaller och sen var det bara rygglyft på balansboll, crunches på balansboll och lite utfallssteg - sen fick jag äntligen vila.

Just nu kan jag inte riktigt säga om det känns mest i benen eller i armarna, men det lär nog lösa sig till i morgon. Träningsvärk är ju bra på det viset, det kan man ju ha på många ställen samtidigt...

Aj aj aj aj... smärta!

I går körde min lilla PT (läs dotter) ett styrkepass med mig, så där lite i förbifarten nästan. En halvtimme bara, det är ju inte mycket. Eller hur!?

Det är tillräckligt mycket för att mina stackars otränade muskler i dag straffar mig och gör ont, väldigt ont.

Efter att ha varit på fötterna i princip hela dagen, men storhandling, tvättstuga och matlagning för hela veckan känner jag nu av varenda liten muskel i benen och armar/axlar, för att inte tala om utsidan av skinkorna. Kära nån!!

Just nu fattar jag inte hur jag ska klara av en timme styrka i morgon igen, men det är ju nästan ett dygn kvar så jag ska nog hinna ladda lite ny energi.

Nu jäklar...

I går var vi himla duktiga och skrev matlista för TRE (3!) veckor framöver. Tanken är att de tre veckorna ska, kanske med viss modifikation, kunna rulla sen om det är bra mat vi valt.

Jag har anmält mig till Hälsas Viktklubb och det är därifrån jag tagit recepten.

För att kunna laga nyttig och bra mat behövdes det en rejäl shoppingtur. Alltså skrev vi inköpslista för all mat vi ska laga fram till fredag. Jag tror minsann jag hörde 4-5 pling i vuxenbarometern när vi gjorde det. Långa listan följde dessutom med till affären, den stannade inte hemma i köket på pin kiv så där ni vet som inköpslistor gärna gör.

Fulla vagnen blev det (okej kanske en liten överdrift) och kvittot fick liksom Ullareds-längd.

Nu är det storkok som gäller. Jag ska laga mat för flera dagar framöver och ställa in matlådor i kylen. Det är inte så himla skoj att ägna en halv dag till matlagning men OJ så värt det är sen när man slipper laga mat under veckan.

Dubbla pass.... typ...

I dag sken solen så underbart och förkylningen är betydligt klenare än i går, så jag snörade på mig skorna och tog en promenad häromkring. 5 km lyckades jag få ihop, men det krävdes en hel del snurrande bland husen.

Dessutom stod det ju "hemma-styrka" på mitt schema i dag, så när dottern jobbat klart var det bara att byta om och sätta fart.

KÄRA NÅN!

Hon hade planerat 12 övningar som skulle utföras som ett cirkelpass liksom, där övningarna var typ 5 minuter (fast hon sa att det var bara 1 minut) och vilan var på sin höjd 7 sekunder (fast hon sa 15 sekunder).

Det var: benböj med upphopp, utfall, rygglyft (fast dem glömde vi så dem fick vi ta på slutet), rotatorkuff med gummiband, skridskosteg, plankan, löpning, sidoplankan, sidoplankan (ja, en åt varje håll), grodhopp, armhävningar, sit ups.

Efter detta fick jag 90 sekunders vila (och det är inte mycket) sen körde vi samma igen fast då med bara 45 sekunder istället för 1 minut.

Ungefär då upptäckte Bella att vi glömt rygglyften så då åkte jag på 1 minut rygglyft och så avlutades det hela med 4 x 15 sekunder snabba fötter.

I morgon står det VILA på mitt schema men jag räknar med en promenad i alla fall, kanske med inslag av jogging om snuvan inte blir värre.

Det går åt rätt håll *peppar peppar*

Det känns som om förkylningen börjar avta. I natt har jag kunnat sova och jag har inte heller den där känslan av att huvudet är fullt av snor och bomull. Härligt! Det betyder att jag kan ta gårdagens promenad i dag, medan min PT är på jobbet, för när hon kommer hem är det tydligen hemma-styrka som gäller. Hon mumlade nåt om tabata-intervaller, och sen log hon lite skadeglatt.

Vad gäller maten (eller brist på) så måste jag säga att det går oförskämt bra att bara dricka Nutrilett. Jag har inte varit hungrig (kan ju också bero på förkylningen) och alls inte så sugen på att småäta som jag befarade att jag skulle vara. Med tanke på att munnen liksom haft nåt att tugga på flera gånger i timmen hela julen så är ju kroppen van med en ständig energipåfyllning. Jag misstänker att kroppen nu tror den hamnat i nån form av krisläge, kanske skeppsbrott på en karg ö, men den får snäll stå ut till på måndag. Då ska jag äta igen.

Jag har anmält mig till HÄLSAs Viktklubb. Jag valde mellan dem och Viktväktarna, men bestämde mig för att testa Hälsa dels för att deras sida verkar smidig (det är i och för sig VVs sida också) dels för att deras recept verkar bra (VV har en förkärlek till recept med ganska många ingredienser).

I morgon ska jag skriva matsedel och sedan åka i väg och storhandla. Antagligen blir det en massa matlagning också, för att fylla matlådor. Det är så skönt att slippa laga mat under veckan när man jobbar.

Nu ska jag sätta mig ner och formulera mina mål och belöningar, för det har jag fortfarande inte gjort.

Världens bästa planering *not*

Efter att ha laddat i veckor för att rivstarta Hälsans år så lyckas jag med konststycket att bli löjligt förkyld. Att bege sig ut och jogga när skallen känns som om nån sprutat in snor med högtrycksspruta.... nja, det funkar ju så där.

Jag ska försöka samla energi nog för att ta en promenad (som det ju faktiskt står i in planering) men den blir inte i nån raketfart. Men hellre en långsam promenad än ingen promenad.

Första dagen är snart över

För att verkligen bryta med mina (katastrofala) matvanor har jag valt att dricka Nutrilett några dagar. Jag vet att det finns klart delade meningar om detta med VLC, men jag har vägt för och emot och kommit fram till att det passar mig. Jag ser inte det som en långsiktig lösning, utan bara som en spark i röven för att komma i gång. Alltså blir det Nutrilett fram till måndag, vilket dessutom gör det himla enkelt när det gäller matlagningen. *L*

Just nu känns det kanonbra. Jag har inte varit särskilt hungrig i dag och det känns bra. Inte heller har Sockertrollet hälsat på, men jag är medveten om att han kommer att komma på besök för att försöka inleda mig i frestelse....

På motionsfronten stod det promenad 5 km i dag, men eftersom jag ändå skulle ner till gymmet med en matlåda så gick jag dit och hem i rask takt. Det blir drygt en mil. Att motionera när man är förkyld är inte helt okej, det vet jag, men jag kunde inte låta bli att jogga lite i alla fall. Nu blir det inte så mycket jogga, dels för att det är otroligt svårt att jogga när näsan är full av snuva, dels för att mitt flår är så enormt kasst just nu. Men det ska det bli ändring på!

Innan 31/1 ska jag  klara av 10 km (gulp!) det har min PT bestämt.

Så - nu kör vi!

Jul och nyår är över - vardagen är äntligen här. Nu är det dags att ta tag i vanorna igen, att styra upp träningen och maten.

Visserligen inleder jag det nya året med en rejäl förkylning, så nån hårdjoggingrunda blir det inte i dag, men en promenad ska det bli, liksom en planering för hur jag ska köra framöver.

Under dagen ska jag sätta mig ner och formulera mina mål (och givetvis lova mig själv belöningar). Målen kommer att vara på såväl insatsen som på resultaten. Som den enkla själ jag är så triggar jag på belöningar och jag har några saker på min önskelista, som en ny GPS-klocka och lite snygga kläder....

Jag hoppas att min PT ska ge mig mitt träningsupplägg i dag, så jag vet vad som väntar (svettas bara jag tänker på det).

För nu ni, nu är det dags att inleda HÄLSANS ÅR 2013!