Jag gruvar mig redan

Redan nu är jag fullt medveten om att jag kommer att ha stans träningsvärk i morgon. Det här med att vara rädd om sin mamma, vara lite snäll och låta henne vila mellan övningarna på gymmet - det har Bella helt missat. Hon körde med mig så jag trodde armarna skulle lossna på mig i dag.

En timmes styrketräning där jag inledde med 1 km jogging på löpbandet, och det visade sig senare vara den lättaste delen av passet, trots att hon minsann var där och fipplade på höja-farten-knappen flera gånger (jag såg nog).

Efter det var det dags att köra på. En maskin som nötte baksida lår (jäklar, vad den tog) följdes av en vända bort till balansbollarna där det blev nån rumplyft som fortsatte plåga mina stackars lår.

Sen körde hon det där tabata-grejset som jag gruvat mig för. Hopp över en step-bräda i 20 sek, vila 10 sek, hoppa 20 sek, vila 10 sek osv - ÅTTA (!) omgångar. De sista skutten var inte särskilt graciösa (fast det var inte de första heller, men betydligt mer graciösa).

Innan jag hämtat andan var det dags för en annan oskuld - TRX. Jag har aldrig testat dem förr, men de var jobbiga på ett sånt där skönt sätt, i alla fall den första omgången med ryggdrag. Den andra var bara jobbig.

Ryggdragen mixades med hopprep (ingen vila där heller, alltså) och kära nån, jag har liksom inte hoppat hopprep sen sent 70-tal, eller möjligen tidigt 80-tal så det var ju en upplevelse. I alla fall för dem som tittade på.

Sen var det dags för plankan, och den tortyr-vningen behöver väl inte kommenteras...

Lite flyes med hantlar mixades med dips i såna där tabata-intervaller och sen var det bara rygglyft på balansboll, crunches på balansboll och lite utfallssteg - sen fick jag äntligen vila.

Just nu kan jag inte riktigt säga om det känns mest i benen eller i armarna, men det lär nog lösa sig till i morgon. Träningsvärk är ju bra på det viset, det kan man ju ha på många ställen samtidigt...