UNDERBART!

Efter en del velande så valde jag att plocka med mig min mp3-spelare och åka ner till Actic för att ställa mig på löpbandet. Jag lovade mig själv att det skulle räcka med 5-6 km, men fasen inte kortare.

Jag gick först 500 m för att värma upp, sen var det dags. Som en bra början så kände jag att löpbandet jag valt ryckte emellanåt, alltså bytte jag band efter ett par hundra meter. Band nummer två gick smidigt och bra, tills jag lyckades komma åt nödbromsen efter ca 500 m men det var bara att knäppa igång igen och fortsätta. Det var liksom inget som störde, utan jag insåg bara att det var en sån dag. *L*

Jag satte bandet på 8,0, det brukar vara lagom för mig. Då har jag dessutom lite marginal att sänka om det blir för jobbigt, men i dag bara flöt det på. Vid 4 km började jag leka med farten, så jag höjde 0,1 för varje 100 m. Vid 5 km var jag alltså uppe i 9,0 och det är snabbt för mig, men sen var det dags att jobba sig neråt på samma sätt.

När jag hade 200 m kvar kände jag att jag hade mer att ge så jag höjde till 9,5 och de sista 70 m spurtade jag i 10,0. Jisses vad jag tyckte det gick snabbt, benen gick ju som små trumpinnar.

I dag hade jag, helt klart, kraft kvar när jag gick i mål, men jag valde ändå att ge mig vid 6 km. Tänk om det alltid kunde kännas så här att jogga, som om benen har obegränsat med energi och flåset funkar som det ska.

I morgon ska jag jogga utomhus för nu har gångbanorna nog blivit lite trevligare eftersom vi haft töväder ett par dagar.