I dag åkte jag ner på Actic för att nöta löpband. Jag hade laddat min lilla mp3:a med en ljudbok för att ha nåt roligare att tänka på än hur trött man blir och hur tråkigt man har där på bandet.
Första spåret i ljudboken gick jättebra, sen tyckte spelaren att den inte kunde läsa filerna mer. Det kändes ju så där, kan jag säga, men jag pluggade in mina lurar så jag kunde lyssna på tv istället. Hellre det än att lyssna på mitt flåsande, liksom. På tv var det ju ett väldigt trevligt program - Plastikkirurgerna - med stimulerande operationsscener... För fasen, varför ska de visa hur de skär i folk?!? VIDRIGT!
Nåväl, nu var PT rätt snäll i dag och sa att jag kunde gå 500 meter som uppvärmning, jogga 9 km och sen gå 500 m igen. På så sätt skulle jag få distansen även om jag inte orkade jogga hela. Alltså började jag att gå. Efter 500 meter höjde jag farten och började jogga. Jag ville så himla gärna klara den där milen i dag, så jag fegade först och körde på 7,8 men på nåt sätt kändes det svårt att hålla 7,8 så jag höjde till 8,0 direkt. Jag lovade mig själv att jag skulle få sänka efter 3 km om jag kände att jag behövde det. Det behövde jag inte!
Jag matade på. Det gick otroligt mycket lättare i dag än det gjort på länge. Även efter 5-6 km var jag (om än knappt och kortfattat) pratbar. PT-Bella kom emellanåt och kollade så jag inte fuskade. *L*
Ganska snart kände jag att jag nog skulle fixa milen om inte kroppen bara skulle ta tvärslut, så jag fortsatte och fortsatte och fortsatte. Fy fiskmås vad det är tråkigt att stå på ett löpband. Efter ca 6,5 km började i alla en repris av Halv åtta hos mig och då gick tiden lite fortare.
Efter 8 km stannade löpbandet. Tydligen finns det nån sån där inställning som gör att bandet går 60 min, och det hade jag liksom missat. Jag får alltså komma ihåg att ändra det om jag ska nöta längre sträckor i fortsättningen. Men jag knappade igång det igen, fort som 17, och körde den sista biten.
Jag lovar att de sista 700 m var längre än de 4 första km, mycket längre, antagligen 4 gånger så långt.
Men efter en halv evighet hade jag i alla fall passerat mina 10 joggade kilometer - och järnspikar så nöjd jag var.
Hade jag orkade hade jag kört en segerdans, men min energi räckte med nöd och näppe till att kliva av bandet.
GRYYYYYYM! :)
SvaraRadera