Jag var så laddad för jogging i dag, kände att det skulle bli skönt att komma ut trots snö och kyla.
Jag började med att gå ca 10 min för att värma och och började sen jogga. Det kändes helt okej och jag hoppades att jag äntligen skulle fixa den där jäkla milen. Efter ca 1 km hade jag börjat ändra åsikt. I den här stan står snöröjning inte så högt på prio-listan och att jogga i några cm lössnö är ungefär som att jogga på en sandstrand - det vill säga snortungt.
Jag förbannade vädret, ansåg att det var otroligt onödigt med snö. Jag förbannade kommunen som inte kan snöröja. Jag började ifrågasätta förnuftet med att jogga utomhus på vintern, jogga överhuvudtaget. Konstruktivt, va?
Inte mycket, men jag var så besviken på mig själv och min brist på ork/uthållighet/jävlaranamma. Att jag sedan blev kissnödig redan efter 2,5 km gjorde inte saken bättre. Jag surade ihop och insåg att det här var rundan från helvetet.
Jag tog mig hemåt, delvis joggande, delvis gående. Propaganda-jogg, fast tvärtom, typ.
Drygt 6 km i ett tempo som en överårig pensionär med brutet lårben utan problem skulle slå. Det bästa jag kan säga om den här rundan är att den tog slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar